Det nordiska biets framtid i Sverige
Ingvar Arvidsson, projektledare på NordBi, talade om det nordiska biets möjligheter och framtid i Sverige. Foto Ulla Sandström (Klicka för större bild)
Lördagen den 27 mars kom Ingvar Arvidsson, projektledare i föreningen NordBi, till Harplinge bibliotek, inbjuden av oss i Harplinge biodlarförening för att tala om det nordiska biet och dess framtid i Sverige.
Ingvar började med att berätta om solitärbins betydelse för den vilda blomfloran och honungsbiets betydelse för pollinering av blommorna, för att sedan glida över till det nordiska biets överlägsna betydelse för den del av naturen där floran är magrare.
De som valt att komma till Harplinge bibliotek fick en intressant föreläsning med efterföljande diskussion. Foto Ulla Sandström (Klicka för större bild)
Efter en paus med kaffe och tilltugg, gick han sedan in på hur de i NordBi i början av 1990-talet började abetet med att försöka rädda de få rester av renrasiga nordiska bin som fanns kvar i Sverige och hur de sedan arbetade med att ta tillvara de goda egenskaper som dessa bin har i förhållande till andra raser.
Genom ett intensivt avelsarbete vill man förbättra temperamentet och svärmegenskaperna hos det nordiska biet.
Föreläsningen avslutades genom att han visade bilder från parningstationen på Lurö och förklarade det nordiska biets betydelse i framtiden som genbank, för att till exempel kunna förbättra buckfastbiet som är en korsningsprodukt och beroende av andra raser. Man vill på det viset skapa förståelse för att det måste finnas de som arbetar med ursprungsraser.
Det nordiska biet har många goda egenskaper. Foto Ulla Sandström (Klicka för större bild)
De som var med vid föredraget tyckte att det nordiska biet inte passade här hos oss utan var bäst för Norrland och skogsbygden. Korsningar kan bli väldigt aggressiva.
De kan flyga en mil och då får det inte finnas andra biraser de kan para sig med vilket kan vara ganska svårt att undvika här omkring ansåg deltagarna. Text: Ronny Bengtsson/Ulla Sandström (Redigerat av Agneta Hammarstedt)
När jag blev ombedd av Agneta att skriva något om besöket och föreläsningen om dom nordiska bina, hade jag inte räknat med att den skulle redigeras på det viset som i detta fallet.
När jag skrev min text till detta, ringde jag Ingvar och fick det kontrollerat om allt som jag skrev stämde och att han verkigen sagt så som jag formulerat det, men när det senare lagts ut på hemsidan, så var det en del viktiga saker som fallit bort, eller ändrats på ett, som jag tycker, orättvist sätt.
1. Det står i texten :
Genom ett intensivt avelsarbete vill man förbättra temperamentet och svärmegenskaperna hos det nordiska biet. .
Jag hade i texten som jag skickade till Agneta skrivit att man HAR, inte vill som det står i texten.
Under dom ca 10 åren som jag själv haft nordiska bin, så har jag själv sett en otrolig förbättring mot hur dom är i dag och jag skulle vilja påstå att det är ingen större skillnad på varken temperamentet, eller för den delen svärmegenskaperna på nordiska eller buckfastbin, som jag periodvis haft parallellt med nordiska bin, som jag har kunnat jämföra dom med.
2, Det står i texten:
De som var med vid föredraget tyckte att det nordiska biet inte passade här hos oss utan var bäst för Norrland och skogsbygden.
Jag vet inte vilka som Agneta eller Ulla pratade med, men jag fick själv en del kommentarer av olika personer som var med och jag känner inte igen det att alla skulle vara negativa, tvärtom, så verkar det som jag kommer att få besök i sommar och en av dom, som ska komma verkar vara väldigt intresserad av att själv prova.
Sen kan jag inte förneka att det var en och annan kommentar om att det var inget för mej pga det ena eller andra och att Ulla var en av dom som inte tyckte att det var något för henne.
Jag ska inte lägga ut några namn på vilka som tyckte det var intressant, eftersom nu Agneta eller Ulla fått uppgifter om att ALLA tyckte att det nordiska biet inte passade här.
Konstigt att inte jag verkade räknas med bland ALLA, när jag har själv positiva erfarenheter av det.
Under dom här åren som jag har haft nordiska, har jag aldrig fått mindre honung än vad jag någonsin fått innan med bukfast.
Att man skulle få mindre honung,är säkert något som många inbillat sej, eftersom dom haft problem med svärmegenskapena, vilket har förbättrats och inte är något problem längre.
Jag har tvärtom fått mer honung dom åren som det varit en regnig försommar och vädret bättrat sej i Juli månad.
Dom nordiska bina drar bättre på den senare delen av sommaren än början, då dom fortfarande är under uppbyggnad, vilket dom tar igen senare.
Är det en regnig sommar, så behöver jag aldrig bekymra mej över att det ska bli för lite mat.
Jag har aldrig under dom här åren jag haft nordiska bin, behövt stödutfodra dom under sommaren, hur mycket det än regnar, eller för den delen behövt bekymra mej över att dom skulle ha för lite mat kvar från vinterfodret på våren, eftersom dom knappt har något pollen kvar sedan förra året, vilket gör att dom sitter tryggt kvar och inväntar till våren kommit igång ordentligt och på så vis aldrig råkar ut för bakslag på våren och riskerar svälta ihjäl, eftersom dom förbrukat för mycket mat på yngelupfödningen.
3, Det står i texten:
Korsningar kan bli väldigt aggressiva.
Ja, men min egen erfarenhet är att det inte är ett större problem än att hålla buckfastbin i flera år och låta dom byta drottning själv, gång efter gång.
Jag har själv haft buckfastbin som varit så aggressiva, så att jag varit tvungen att gå runt och varna grannarna, för att jag sk ut till bina och att dom ska hålla sej på avstånd den dagen och gärna nästa också, detta har jag inte behövt göra med korsningar mellan nordiska och bygdens blandning.
Med vänlig hälsning Ronny Bengtsson i Lynga
Som redigerare av texten tackar jag Ronny för det mycket uttömmande klargörandet och beklagar de missuppfattningar som skett.
Hej
Jag avundas inte de personer som är ”bundna” till en viss biras.
I mitt biodlarliv har jag avlat efter de samhällen som bäst uppfyller de krav som jag har – det må vara produktivitet, temperament, svärmbenägenhet eller övervintringsförmåga. Det samhälle som bäst uppfyller mina krav larvar jag från och struntar i färg och kubitalindex.
Jag övervintrar 20 samhällen. Vartannat år köper jag för genetikens skull tre platsparade drottningar och byter tvååringarna. Med detta lever jag ett lyckligt biodlarliv utan att ha en aning om mina bins rastillhörighet.
Bert